.

Som att tjippa efter andan där det inte finns någon luft. Som att befinna sig 100 meter under vattenytan och försöka ta sig upp. Som att dyka i en isvak och sakta låta kylan ta över din kropp. Det gäller att hålla ut, inte låta kylan, mörkret och hjälplösheten ta över. Det gäller att i vilken situation man än befinner sig i se något ljus, hur långt borta det än är. Veta att det faktiskt finns många som vill ha dig kvar och att det kommer bli bättre senare. Det är omöjligt att veta hur det känns och det är omöjligt att förstå, men allt man vill är att hjälpa. Hur gör man, hur hjälper man någon som är otröstbar? Det du inte dör av, gör dig bara starkare.